Snart klart
Ja OS är redan klart - avslutningen igår - men byggandet kring OS har en bit kvar. Dock skall sägas att det sannerligen byggts en hel del redan. Bergen kring arenorna här i bergen består till stor del av jord, grus och sand och det är ju inte helt lätt att ha som underlag när man bygger i branta sluttningar.
Där, bakom den stolta loggan, ser man hur marken uppför sig - den rasar ner för slänten.
För att kunna bygga serpentinvägarna upp till arenorna har man alltså behövt förstärka jordmassorna rejält i den tidigare nationalparken.
Här ett exempel på förstärkningarna. Betongväggar med en höjd på 15-20 m.
Här en annan del av vägen. Rejäla betongväggar hela vägen upp till skidarenorna.
Man har också förstärkt med marknät och lavinskydd så att inget skall rasa.
Mycket har alltså gjorts men fortfarande återstår en hel massa och man ser hela tiden folk som arbetar med att göra klart eller att göra om det som inte blev bra.
Å det är mycket som inte blivit bra. Låter jag för negativt nu? Kanske men det är ofta ett mycket dåligt hantverk som ligger bakom att saker och ting måste göras om. Ointresserade eller outbildade hantverkare? Stressigt jobb? Dåliga material? Det slarvas i alla fall på ett sätt som inte accepterats hos oss.
Inte kan man fästa såna klinkerplattor på ett sånt underlag - och tro att de skall hålla för evigt!
Ja, ja - det är i alla fall en del som gjort sig en förmögenhet på detta byggande.
Det som jag undrar över är vilken användning man kommer att få av allt boende som byggts.
Krasnaya Polyana, eller som byn här egentligen heter Esto-Sadok, är från början en liten by längs floden Mzymta med en stillsam huvudgata.
Efter Putins OS planer satts i verket har huvudgatan bytt ansikte.
Det har byggts massor av hotell och lägenheter. Området som jag bor i heter Gorki Stad och det är faktiskt som en ny liten stad.
Och uppe på första liftstationen har man byggt en ny liten stad - Grand Gorki.
Här finns det 4 stora hotell men tyvärr är inget inflyttningsklart förrän om 2-3 månader. De står tomma och de enda som finns i byggnaderna är hotellpersonalen som väntar på att det skall bli klart.
Även nere i byn finns det en hel del hotell som inte är klara.
Så det är väl bara att vänta och se - risken är stor att det blir som efter Sarajevo OS 1988 - naturen tar över arenorna och hotellen.
Slut för idag!
Ledig kväll
Ledig dag följs ju av ledig kväll och vad kan då vara bättre än att ta en tur ner till Olympic Park - nere vid kusten - för att se Tre Kronors inledningsmatch mot Tjeckien.
På resan ner får jag sällskap av Anja och hennes fotograf Micke som är gammal kompis med mig.
När vi stigit på bussen får jag en förklaring till alla klisterlapparna som bussarna här i Sotji har.
Bussarna förseglas när de skall åka mellan två olika ackrediterade områden. Allt förseglas - även bensinlocket, småfönster, bagageutrymmet, osv. Skulle förseglingen vara bruten måste alla i bussen gå igenom hela kontrollproceduren igen med röntgen av bagaget mm.
Anja kommenterar för TV3 och vi pratar om TV-bevakningen av de alpina grenarna. Hon är inte alls nöjd med det schweizisk TV gör utan tycker att de svenska produktionerna är bättre - t.ex. VM Åre 2007.
Vi anländer till det ackrediterade området kring IBC, International Broadcast Centre, där alla TV-bolagen har sina kontor. En häftig byggnad som skiftar i alla regnbågens färger.
Och med en pampig inredning
Jag tar mig vidare till Balschoj - hockeyarenan.
Kvällen till ära är den smyckad i lagens flaggor.
I hallen hälsar jag på Niklas som jag jobbade med på Canal+ en gång i tiden. Här i OS är han kommentator för Trean tillsammans med Johan Tornberg.
Kamerorna, som bemannas av amerikansk personal, är på plats.
Tre Kronor leder efter halva matchen med 4-0 och slår sedan av på takten vilket ger Tjeckerna att reducera.
Närmare än till 4-2 kommer dom dock inte och efter matchen får jag sällskap av med mina nedstämda tjeckiska kollegor på den timslånga bussfärden mot "hemmet" i bergen.
Perjejti Schwetsia! - Heja Sverige!
Ledig dag
Det är inte bara arbete här i Sotji - lite ledigt också eftersom tävlingsprogrammet håller hittills. Och vad kan man göra på en ledig dag? Promenad längs långa raden av nybyggda hotell?
Shopping i det stora, nybyggda varuhuset?
Jag valde att besöka den gamla delen av Krasnaya Polyana - på andra sidan vägen.
Längst bort - nedanför hyreshusen.
Det är som att komma in i en annan värld - dit OS inte riktigt nått.
Enkla bostadshus med planteringar och lador på tomterna (nybyggda Marriot Hotel skymtar i bakgrunden).
Ny asfalt har man fått där babuschkurna promenerar med sina barnbarn.
Lydia poserar stolt framför sitt hus och av det jag förstod så brydde hon sig inte så mycket om OS.
Och fortsätter man längs vägen så kommer man upp i skogen längs vägen mot kusten.
Tussilago är även här ett vårtecken - i den 12 gradiga värmen. Allt är dock inte lika naturligt.
Som det här hotellet t.ex. Inte så mycket äldre än 10-15 år men nu helt övergivet för nyare hotell nere i stan.
eller denna nybygda lyxvilla med massor av kameror och larmanläggningar runt om. Vaktchefen kommer ut och ser bister ut. Blir det konfiskering av kameran? Nejdå - han skall bara ut och röka och ställer villigt upp på bild när jag frågar.
Efter en tur längs småstigarna vänder jag halvvägs mot toppen av berget.
På väg tillbaka till staden fascineras jag av alla staket som satts upp mellan tomterna och vägen.
De finns överallt - dessa trä- och sten-imiterade plåtstaket. De finns överallt så företaget som säljer dem måste ha lyckats i si marknadsföring - eller kan det vara ett påbud?
Lite shopping blir det - i Media Centrets OS-affär. Även om kassörskan tittar lite misstänkt på mig.
Ja, inte på mig men på min kamera "Man får inte fotografera här!"
"Jodå" säger jag och visar stolt upp min ackrediterade kamera och då är det OK.
På vägen hem passerar jag receptionen till mitt boende för att fråga om man kan få mer vatten till rummet. Kranvattnet är inte riktigt pålitligt som dricksvatten.
Här jobbar man i lugnt tempo - ja det är t.o.m. så att klockorna stannar. Medan de registrerar mitt ärende blir jag erbjuden att smaka på deras specialdyck.
Jag avböjer vänligt men bestämt - får min back med vattenflaskor och går ut för att leta reda på min lägenhet.
Det är ett ritkigt praktbygget - andelslägenhetskomplexet Gastinitsa nr 7. Jag bor i uppgång nr 8, i lägenhet nr 19 som på ryska blir "kvartira 70819".
Längst bort i vänstra delen bor jag.
Ja så roligt kan man ha på en ledig dag - vad jag gjorde på den ledig kvällen kommer i nästa artikel.
Atpusk charåsjå! - Ledighet är bra!
Den Mixade Zonen
Detta är ett begrepp som alla idrottsmän och journalister, som varit på storevenemang, känner till. På mindre evenemang träffas de informellt men i större sammanhang är samvaron väldigt reglerad (under arbetstid i alla fall).
Vi skall ta oss en titt på detta - men först måste vi ju ha en tävling.
Startfållorna för damernas Jaktstart rättas till under översikt av Kalevi och Max.
Vadim "saltar" banan för att undvika att snön blir "mosig" nu när det blivit varmare.
Stillbildsfotograferna tar sina platser kring vår krankamera på skjutvallen.
Undrar vad skyddsombudet säger om utrymmet.
NRK's skjutjärns-reporter (förlåt skjutvalls-reporter skall det ju vara) Ola från Trysil har bättre plats på sin position bakom tränarna.
Dorte och Anne Marie har, i god tid, intagit sina positioner vid krankameran som tar målgångarna.
Tävlingen hann precis avlutas innan dimman rullade in över arenan.
Prisceremonin klarade sig sämre och fick genomföras med begränsad sikt.
Som alla förståss vet så vann vitryska Darya, norska Tora tog silver och Teja från Slovenien brons.
Men ansträngningarna för idrottarna är inte över för det. Det är nu som verksamheten i Mixed Zone tar över. Tävlingen klaras av på 30 min - att passera alla entusiastiska journalisterna i den mixade zonen tar 50 min. Inför stortävlingar gäller det att träna på alla de olika momenten - och att klä sig väl efter förättat värv.
Och mixad zon förresten - så mycket mix är det nu inte. Ett rejält staket mellan journalister och utövare, samtal i max 90 sekunder och sedan iväg till nästa. Det ser australiska Mary till - vår koordinator i MZ som på bilden håller uppsikt över Darya och norska TV2.
Silver-Tora med slovenska RTV.
Brons-Teja med amerikanska NBC.
Välsjungande Gabriella från Tjeckien kan väl också få vara med - hon kom ju faktiskt fyra. När det gäller sången så finns ett smakprov i den mycket underhållande filmen The Spy Who Loved Biathlon http://www.youtube.com/watch?v=OuE7qAB_TrI.
När du titta klart på filmen pågår säkert verksamheten i Mixed Zone fortfarande.
Ugoschjajtes! - Håll till godo!
Tävlingarna är igång
Ja, det har du säkert märkt - att Skidskyttet, och hela OS förresten, har dragit igång. Det har varit hektiska dagar för att få allt klart här på Laura Arena. Det flesta i Organisationskommittéen har liten erfarenhet med sporten och med storevenemang så det har varit trögt att få saker och ting gjort. Nu är det mesta på plats och vi har redan korat 3 st guldmedaljörer.
Första guldmedaljen gick till en 40-årig norrman, Ole Einar Björndalen - en fantastisk tävlingsmänniska som helt riktat in sig på OS och legat på höghöjdsträning när de andra skidskyttarna kört Världscupen. Allt till stor glädje för mina arbetskamrater som nästan alla är norrmän.
Här är de alla i matsalen där en engelsk firma sköter köket. Maten är OK men i god engelsk stil så säkerställer man att det som serveras inte visar några som helst livstecken genom att koka det ordentligt.
Som sagt tidigare så är nu det mesta på plats och tävlingsledningen kan tillfälligt andas ut - det blir inga förskjutningar i inledningen av tävlingsprogrammet.
Här är det tävlingschefen Franz som slappar i vinnarfåtöljen.
Producenten Ola, repris-chefen Simen, spotterbossen Inger och jag gjorde en tur ner till Adler och det stora
TV-centret på den nya, fina och dyra vägen.
Anledningen till färden var för att träffa våra chefer på OBS, Olympic Broadcasting Systems, och att tillsammans med våra kollegor från de andra arenorna informera om läget och för att få en repetition av reglerna för sändningarna. Allt skall ju ha en gemensam OS-look.
Produktionschefen Mark, i vit skjorta, höll i mötet och berättade om hur långa bildsekvenserna i inledningen av sändningarna skall vara, vilka bilder vi skall visa om det händer saker som inte tillhör själva tävlingen och en hel del annat som ingår i vårt jobb. Längst till vänster sitter vår närmaste chef - Makoto.
Adler var varmt och skönt men inte riktigt så man tänker sig en värdstad för Vinter OS.
Bättre då att ta sig tillbaka upp till bergen och den riktiga vintern.
Upp till vår stiliga Laura som ligger och gottar sig i alpsolen
Där träffade jag tävlingsledningen som, med stort intresse, följde dragningen av startnumren till damernas sprinttävling.
Så var ännu en dag till ända och molnen drar in från Svarta havet. Lamporna lyser på arenan och till höger på bilden nedan ser man stugbyn där längdåkarna och skidskyttarna bor. I bildens mitt glimtar några små ljus - det är Krasnaya Poljana - byn där jag bor.
Pasdravljàju Norvègia! - Grattis Norge!
Vackert väder
Dimman har lättat och det vackra vädret har regerat de senaste dagarna. Skidskyttearenan Laura visar sig från sin allra bästa sida.
Det tar knappt en timme att ta sig dit med buss, lift och buss igen. Kontoret ligger mitt i spårområdet med banor som är både vackra och tuffa.
Här har jag hamnat på efterkälken när den norske producenten markerar mellantidspositioner.
Att vara kompis med tävlingschefen Vadim, som jag känner från världscuptävlingarna i sibiriska Khanty-Mansiysk, underlättar mitt arbete eftersom hans ord är lag.
Det är också viktigt att man ser till att utrustningen man har med sig får komma in på arenan - allt måste ackrediteras.
Så var även kameran ackrediterad och jag kan forsätta ta bilder. T.ex. av min arbetsplats som är byggnaden i mitten med fyra streck på taket - produktionskontoret.
Nu har det blivit sent här i Krasnaya Polyana, vi är 3 timmar före Lillängen, och det är dags att ta liften tillbaka till min trerummare.
Stjastlivåva puti! - Lycklig resa!
Dags igen
Så var det dags igen att åka till Olympiska Spelen - denna gång Vinter-OS i Sotji.
Lite annorlunda resande denna gång med start sent på kvällen och några nattimmar i Moskva där en liten glad morgonpigg (kl 04:00) välkomstkommitté var det första tecken på Sotji OS.
Lite annorlunda resande denna gång med start sent på kvällen och några nattimmar i Moskva där en liten glad morgonpigg (kl 04:00) välkomstkommitté var det första tecken på Sotji OS.
Men på flygplatsen fixar de i alla fall det viktigaste på hela resan - det som gör att man kan röra sig någorlunda fritt under OS - ackrediteringen.
Och förresten är det ju inte Sochi som är OS-stad. Adler heter den egentliga centralorten för dessa spel där hälften av arenorna ligger i det s.k. Coastal Cluster - men av någon anledning har man sagt att det är grannstaden Sotji som är värd för spelen.
Ja i alla fall så är bägge städerna badortor vid Svarta Havet, på samma breddgrad som Nice eller Monaco och därför är det arenorna för inomhussporterna som finns här - för ishockey, konståkning, skridsko, curling bl.a.. När man ändå byggde så flott så la man till en Formel 1 bana också som slingrar sig mellan arenorna.
Resten av arenorna befinner sig trekvarts resa upp i bergen i Krasnaya Polyana. Trekvart nu för tiden efter att den omdebatterade vägen och järnvägen byggts i dalgången upp till den tidigare nationalparken - nu OS’ Mountain Cluster. Vägen/järnvägen sägs ha kostat 800 milj dollar så man åker på den med andakt.
Stegen står kvar på balkongen, elen fungerar bara i ett av rummen, duschslangen hann man inte få dit, borrmaskinen i rummet bredvid avslöjar att dom inte är riktigt klara där - men va´ fasiken - jag skall ju jobba på dagarna och inte sitta på rummet.
Alltså - liften upp till arenan så snabbt som möjigt för att se hur det ser ut där.
Ja det var väl inte så inspirerande direkt. Idag hade det inte blivit något skidskytte men man skymtar i alla fall de olympiska rigarna genom dimman - eller är det kanske molnen. Vi är ju ändå uppe på 1.500 meter.
Ner med liften och i säng för nya tag i morgon.
Spakåjni nåtj! - God Natt!
