jakobreser

Idag begick vi Peking ankan.

Efter mycket planerande med Internet-sök och bordsbokning tog vi oss med taxi genom ett kvällsblött Beijing till Jingzun - en av de genuinaste och bästa ankrestaurangerna här i stan enligt vår tolk på jobbet. Den norsk-svenska matpatrullen mottogs av 4-5 servitörer som ledde oss till vår plats bland idel lokalbefolkade bord - ett gott tecken.

Beställningen i en färgglad, blank bildmeny var ganska enkel - 5 öl och 2 ankor. När vår servitris tittade lite misstänkt på oss adderade vi lite fläsk i sötsur sås, grönsaker i sojasås, glacerade morötter och fried rice.

In kom ölen och sedan började showen - anktrancheringen.

Jag kan garantera att detta var den absolut godaste kinamiddag jag någonsin ätit. Restaurangen rekommenderas varmt!

Mätta och glada åkte vi sedan taxi hem genom Beijingnatten i rasande fart med Michel Schumacher's kinesiske kusin vid ratten.

Fuktigheten, eller möjligtvis kallsvetten framkallad av placeringen på kartläsarplatsen, hade nu tilltagit till den milda grad att Svein Mortens glasögon immade igen och vi fick assistera honom till hotellrummet. (Det är helt sant!).

Jag hoppas nu verkligen att inte mina texter gett någon intrycket av att detta är en matresa till Kina. Vi jobbar faktiskt 10 timmar per dag i vår IBC källare och är mycket effektiva. Och med sådant arbetstempo måste man ju faktiskt få i sig lite näring då och då!

Wǒ xiǎng chĩ  Běijĩng kǎoyā - jag vill äta Peking anka

Cykelturen till jobbet gick utmärkt! Helt utan syrgas eftersom ett åskväder lämpligt nog hade rensat luften och spolat av gatorna - men fortfarande ganska mycket trafik.



10 min före mediabussen var det ankomst till IBC och säkerhetsvakterna blev så chockade över att cykel användes som färdmedel att de missade hela röntgenundersökningen av mig och bagaget. Bara att rulla min på området och låsa fast cykeln vid första bästa Mercedes.

En ny dag på jobbet (EBU Ops) på IBC level -1 (dvs källaren) är inte mycket att skriva hem om.

Möjligtvis det att våra kontorstelefoner fungerar, att jag fått ännu en ryggsäck och att SVT anlänt för att förbereda sina  sändningarna.

OK - jag har dragit på det men nu är det dags. Anledningen till cykelfrossan är maten!

Kinesmat är GOTT! och BILLIGT! Anpassningen till de lokala förhållandena har gått så långt att vi nobbar IBC-lunchen för att den är för dyr och för att portionerna är för små. Att betala 40 kronor för en 2-rätters känns helt otänkbart när chinese-take-away kostar 25 kr och då får man hela programmet - soppa, vårrullar, nudlar, kycklingspett - tutti. Och vid middag är det bara att peka, nicka och äta - det blir aldrig mer än 50 kr hur man än anstränger sig och hur mycket man än äter (så länge man håller sig borta från hotellet och turistfällorna). Det är helt förödande!!

Idag har vi dock dragit ned på förlustelserna och nöjde oss med en tvårättersmiddag av okänt innehåll eftersom servitrisen varken med ord eller charader kunde få oss att förstå vad vi fått på tallriken.

Något bättre alltså men fortfarande ruskigt mycket plus på GI-kontot.

Pedale necesse est - eller vad det kan heta. Jag jobbar vidare på tesen om att det är nyttigt att cykla så får vi se vart det leder.

Zâocan jî diân? - vilken tid öppnar frukosten?

Continental Breakfast blev istället Quick breakfast och sedan ombord på bussen till jobbet på IBC, International Broadcast Centre. En smart lösning på inpasseringsproblematiken till IBC är att säkerhetskontrollen sker på hotellet före man går på bussen. Full flygplatsuppställning i lobbyn alltså med röntgen apparater och kroppsvisitering. På varje mediahotell  har tjugo kineser jobb under OS-månaden för man måste ju vara minst fyra som tittar på röntgenskärmen och två som kroppsvisiterar.

Sedan är det bara att gå direkt från bussen in till jobbet - mycket smidigt.

Inne på IBC är det gamla kända korridorerna - very fancy.



Även de flesta som jobbar med EBU känner man igen - very familiar - å mycke´ sladdar e´  re´!

Så det blev jobb hela dagen för att ta sena bussen hem och middag på en fiskrestaurang. Nyfångat - som framgår av bilden med Odd, Ivar Ragne, okänd servitris och fisken (också den av okänt ursprung). Mycket delikat eller Hên hâochi som det heter på kinesiska!



Å sedan godnatt!

Hej!

Så var det då dags - att lämna Lillängen för Peking. Antingen är det åldern eller så är det första OS'et utanför Europa som gör att det tar emot att åka. Kul skall det bli men svårare att åka hemmifrån än vanligt.

Ett litet skutt till Köpenhamn innan det verkliga äventyret tar över.



Mest kineser på planet men ett par schweizare från VM Åre känns igen.

Camparin åker fram - nu är det på riktigt.

En natt passerar snabbt och så sätts Airbus'en ned på Pekings nya stora flygplats. Dimman, foggen, smoggen eller vad det är ligger tät - nästan lika tät som antalet frivilliga som, med oemotståndligt spring i benen, rusar fram för att ge service och pröva sin engelska.

Det sägs ju att Peking, och Pekings bussar, är överfulla med folk men med endast en chaufför, mig och min guide Ciu (från det jordbävningsdrabbade Xichang) i bussen känns det inte direkt trångt.




Det känns mycket VIP och trafiken flyter riktigt bra!

OS är synligt överallt - banderoller, reklam och blomsterutsmyckning avslöjar att ett stort idrottsevenemang är på gång. De planskilda vägkorsningarna och höghusen är nya sedan senaste besöket - och konstigt vore det väl annars - det var ju 1982.    

Hotellet är ett riktigt monster som ryssarna byggde på 50-talet. Med över 2.000 rum, 26 restauranger, eget gym och pool är det kanske inte så konstigt att ytan är större än Lillängens. Lobbyn är imponerande - en av 7 i hotellkomplexet!

  

Mitt kära hem de närmaste fem veckorna är inrättat. Helt OK! balkong ingår.

För att inte dygnsomställningen skall slå för hårt ger jag mig ut på frisörjakt - en följd av att jag inte hann klippa mig innan resan. Det finns en hel del att välja på - jag återkommer med resultatet.

Till middag sluter jag upp med mina norska kollegor och vi tar en taxi (10:-) till en restaurang som jag rekat på min frisörrunda. Vi pekar och ljudar oss fram till en åttarättersmiddag med öl som slutar på 170:- - tillsammans! Men så har gissningarna gått på allt från småfåglar och fladdermöss över mördarsniglar till maneter och sjöstjärnor men gott var det och mätta  blev vi.

Så var en lång dags färd mot Kina-natt till ända - imorgon skall vi attackera arbetsplatsen på IBC.

Hej å Godnatt!