Bilaga till gårdagens mat-inlägg
Idag begick vi Peking ankan.
Efter mycket planerande med Internet-sök och bordsbokning tog vi oss med taxi genom ett kvällsblött Beijing till Jingzun - en av de genuinaste och bästa ankrestaurangerna här i stan enligt vår tolk på jobbet. Den norsk-svenska matpatrullen mottogs av 4-5 servitörer som ledde oss till vår plats bland idel lokalbefolkade bord - ett gott tecken.
Beställningen i en färgglad, blank bildmeny var ganska enkel - 5 öl och 2 ankor. När vår servitris tittade lite misstänkt på oss adderade vi lite fläsk i sötsur sås, grönsaker i sojasås, glacerade morötter och fried rice.
In kom ölen och sedan började showen - anktrancheringen.
Jag kan garantera att detta var den absolut godaste kinamiddag jag någonsin ätit. Restaurangen rekommenderas varmt!
Mätta och glada åkte vi sedan taxi hem genom Beijingnatten i rasande fart med Michel Schumacher's kinesiske kusin vid ratten.
Fuktigheten, eller möjligtvis kallsvetten framkallad av placeringen på kartläsarplatsen, hade nu tilltagit till den milda grad att Svein Mortens glasögon immade igen och vi fick assistera honom till hotellrummet. (Det är helt sant!).
Jag hoppas nu verkligen att inte mina texter gett någon intrycket av att detta är en matresa till Kina. Vi jobbar faktiskt 10 timmar per dag i vår IBC källare och är mycket effektiva. Och med sådant arbetstempo måste man ju faktiskt få i sig lite näring då och då!
Wǒ xiǎng chĩ Běijĩng kǎoyā - jag vill äta Peking anka
Hej Jakob. Du skulle ha tränat(?) och du begår ankor och du trivselcyklar i smogen och bär igendimmade norrmän.
Om jag inte kände dig skulle jag inte tro på det där med tio timmars arbete om dagen. Men det gör jag.
Vi har tagit lite ansvar för din hustru och haft med henne på nakenbad (jag var hemma och gjöt plintar) samt en middag med bland annat en svärm getingar som sällskap. Carina tog dem med jämnmod.
Nå, carry on och cykla försiktigt hälsar vänligt och avundssjukt Mats A i Lillängen.
